Jag är en människa som tänker väldigt mycket och nu ska jag erkänna min största rädsla jag har och det är att dö innan barnen och speciellt innan Amelia är stor. Vart kommer då hon att hamna? Kommer hon få bo med sin lillebror eller försvinner allt? Just såna tankar och det gör mig galen. Min största önskan är ju att hon ska få bo hos Hannes och Tintin.. Men nu händer ju inget så då behöver jag inte fundera på det även om dessa tankar kommer ibland. 

Såklart tankar om annat också, under hela Tintins liv har jag varit livräd för psd då jag nu på senaste tiden är mer insatt i vad det är. Han är nu 6 månader och jag vågar inte än att lämna honom sovandes på magen, han får inte sova hos oss utan sitt babynest och jag kollar honom varje kväll så att täcket och annat inte ligger för nära ansiktet. 

Har jag rädslor så blir jag väldigt noggrann med saker och ting. 

En annan rädsla är ifall något händer Hannes, hur skulle jag då klara mig? 

Så nu vet ni lite mer om mig eller speciellt om mina rädslor och att jag verkligen är en människa som tänker på mycket. På så sätt har jag också tagit mig genom sorgen efter min pappa, via allt tänkande för jag är ingen människa som gillar att prata om mina problem. Nog om det! 

Jag ligger i sängen än, Tintin sover och Amelia är vaken. Tror nämligen att jag börjar få någon förkylning för så jäkla seg är jag i kroppen. 

Tänkte gå upp och fixa något till Amelia att äta och sen lägger vi oss igen och bara myser.